Mopsallehanda nr 4-2018

Innan nästa nummer av Mopsallehanda kommer ut (Mopsprdens klubbtidning) och det blir första nummer för i år, så vill jag bara dela med er av min egna artikel som fanns i förra numret, om vad som händer hos uppfödare under tiden när valparna är för små för besök av utomstående. 
På omslagsbilden känner ni kanske igen våra två tjejer: Tessa och Nina. 
För dem som inte vet, så Mopsallehanda tidningen kommer ut 4 gånger per år till alla våra medlemmar i MOPSORDEN. Mycket intressant läsning kommer det också att bjudas på i kommande nummer, så är man inte medlem än, är det bara att gå på vår klubbsida på nätet : mopsorden.se och länka sig till att bli medlem. Välkomna allihopa!
 

BAKOM KULISSERNA HOS UPPFÖDARE

Vanligtvis sker ett första möte mellan en framtida valpköpare och deras älskade valp, när man får besöka uppfödaren när valparna fyllt ca fyra veckor. Det är ett möte som ingen valpköpare glömmer. Man får se dessa små och sköra livsmirakel krypa runt på sina ostadiga små ben och titta nyfiket upp på oss samlade runt valphagen. Vi plockar upp dem försiktigt, känner deras små hjärtan slå snabba och distinkta slag mot våra handflator och vi blir helt förälskade.

Men vad händer innan det stora mötet? Valparnas liv börjar långt innan. Det är en värld som inga valpköpare vanligtvis får uppleva. Här får ni en tjuvtitt bakom kulisserna på det som händer innan ni tar ett första kort med mobilen på er nya valp.

Valparnas livsresa är lång och svår...

Vi börjar med mamman. Uppfödaren tar hand om sin tik i minst två år innan det är ens dags att överväga en parning. Man tar hand om den unga tiken, ser till att hon får bra kost, regelbunden motion och bra social- och mentalträning. Att bära på avkomma är ett hårt arbete som tär på tikens kropp och det gäller att ge henne de bästa förutsättningarna för ett tryggt moderskap. Man sköter alla nödvändiga vaccinationer, kanske åker på utställningar för att skaffa bra meriter. Vissa tränar hundsporter med tiken som ett bra sätt att motionera och ha roligt tillsammans.

Uppfödaren funderar också mycket på vilken partner man skall välja åt tiken. Ibland kan planeringen pågå flera år för att man skall få precis den önskade föräldrakombinationen. Har man kommit så långt så gäller det att ha tur med tikens löp, så det infaller i rätt tid. Tikarna löper ungefär två gånger per år och det kan variera mycket från hund till hund. Ofta får man helt enkelt hålla tummarna, dels att man lyckas pricka rätt dag för höglöpet och att det passar båda parterna, så en ”kärleksresa” till hanen blir av. Det ligger mycket kunskap bakom alla dessa steg. Uppfödaren går kurser och utbildningar, både hos SKK och speciellt på Mopsorden, då deras uppfödarutbildning fokuserar på trubbnosiga raser. Man läser på mycket och frågar erfarna uppfödarkollegor om råd. Men, det finns inga garantier. Ca tre veckor efter parningen kan man se första tecken på om man har lyckats, eller om man får testa igen vid nästa löp.

När man inser att tiken är dräktig, börjar en ny fas. Man känner spänning och oro på samma gång. Man oroar sig för den älskade tiken, för hennes hälsa och för de små liven hon bär på. Tiken går dräktig ca 60-63 dagar. Dräktigheten innebär en del förändringar i tikens vardag. Hon motioneras lagom, får rätt kost och slutar umgås med främmande hundar, då det kan innebära risk för infektioner. Tiken får varva ner och föra en stressfri vardag. Under tiden planerar man valprummet och introducerar tiken för den plats hon kommer att ha som sin lya, så hon känner sig trygg. Uppfödaren får planera ledighet/semester i god tid. Dagarna innan valpning vill mina tikar och jag vara nära varandra. Man kommer i en sorts bubbla med sin tik, och får mycket lugn och harmonisk energi som delas med den framtida mamman. Det blir så fint samspel mellan tiken och uppfödaren, man känner genom hela kroppen hur mycket tiken litar på matten. Själva valpningen tar med sig hög risk att saker kan gå fel. Oftast valpar tiken själv, men uppfödaren måste vara observant hela tiden. Förstföderskor har det tuffast och man får kämpa hårt för att inte visa den stress som bubblar under ytan så den påverkar tiken negativt. Vanligtvis sker valpningen på natten och då gäller det att vara beredd med att ha telefonnummer till en bra jourhavande djurklinik i trakten framme ifall man ser tecken på något som kan riskera valparnas eller tikens liv och hälsa. Det händer att tiken får längre uppehåll utan värkar eller att värkarbetet är för svagt eller avstannar helt. Då är det bara att sätta sig i bilen och åka akut till kliniken. Det kan ibland innebära en lång resa i nattmörkret, så man måste vara förberedd i tid vart man skall vända sig om något händer och ha någon som kan köra medan matten tar hand om tiken i baksätet. Det kan hända att valparna föds då i bilen, eller på djursjukhuset när man kommer fram. Ibland måste man ta till kejsarsnitt för att rädda valparna och tiken. Tyvärr händer det ibland att man förlorar någon eller några av valparna. Ibland förlorar man tiken. Uppfödarlivet är känsloladdat och bjuder både på glädje- och sorgetårar...

Första stunden efter valpningen är viktig för valpen. Tiken tvättar sin nya bebis rent och det stimulerar valpens livsgnista och andning. Sedan kommer det viktigaste, valpen skall börja dia, något de aldrig gjort innan och det kan vara lite mödosamt innan den lilla krabaten förstår hur det skall gå till. Med lite tålamod brukar det lösa sig till slut. Valparna diar ofta i början med någon timmes mellanrum. De väger inte mer än 150 -200 gram när de föds, så det gäller att hålla de varma och mätta hela tiden. De första dagarna vaktar man valparna och tiken i valplådan dygnet runt, så inget oförutsett händer. Det blir inte mycket sömn, men man får en otrolig upplevelse att följa valparnas varje steg. Man ser också snabbt ifall någon av valparna visar tecken på ohälsa och det gäller att vara observant och agera i tid.

De små liven växer förvånansvärt snabbt. De föds döva och blinda, men redan vid 10-14 dagars ålder öppnar de sina små ögon och ser sig omkring för första gången. Innan dess har de förlitat sig på sitt fina luktsinne för att leta rätt på mjölkdepån. En annan sak som många inte vet är att valparna inte kan kissa och bajsa på egen hand, utan behöver stimulering för att komma igång. Därför är det viktigt att tiken lägger mycket tid på att tvätta sina ungar inte bara för hygienens skull men också så att valparna mår bra i magen. Mopsmammor är jätteduktiga på att hålla rent, både valparna och lådan, men i början får de en del efterbördsflytningar, så man får hjälpa till att hålla rent och byta underlag i lådan ofta.

Nyfödda valpar kan inte själv reglera sin kroppstemperatur därför är det så viktig att de får värma sig av tikens kroppsvärme. Det skall vara varmt i valprummet och dragfritt. För att undvika smittorisker undviker man onödiga besök av främmande. Inga andra hundar utom tiken och inga utomstående får hälsa på valparna oavsett hur mycket de än önskar att se de små. Vid ett par veckors ålder brukar man klippa valparnas mikroskopiskt små klor, som då kan ha hunnit bli ganska långa.

När det väl är dags att låta de nyfikna att hälsa på, har valparna växt till sig enormt. Vid fyra veckors ålder väger de fyra gånger sin födelsevikt. Det är stor skillnad på 200 och 800 gram. Inte bara viktmässigt. Med vikten och tiden ökar valpens motorik och uppfattningsförmåga. När köpare får se valpen är den medveten om ljud och rörelse omkring, den leker med sina syskon och mjukisdjuren och leksakerna i valphagen. Det är fortfarande en lång väg innan de är självständiga nog för att ge sig ut på sitt livs äventyr, men de har hunnit redan att lära sig en hel del på vägen.

Någon gång när valparna är tre till fyra veckor, är det dags att byta valparnas mysiga låda till något större, så de får gott om utrymme till rörelse och lek. Vi brukar flytta kullen till en stor valphage som räcker resten av deras uppväxt här hemma. De går nu in i en fas, där det blir allt viktigare med sociala kontakter och miljöträning. Nu skall de få uppleva mera ljud och observera och delta i ett familjeliv. Vi har vår hage i ett varmt hörn i köket, där de får både se och uppleva, men också trygghet o lugn. Valparna vänjer sig vid alla ljud, dofter och händelser som förknippas med ett vardagligt hund- och människoliv. Man hittar på nya leksaker som gör valphagen mer spännande. Tunnlar, klätterställningar, kartonger, här är det bara uppfödarens fantasi som begränsar. Valparna reagerar också nu på varandra och börjar stå och gå. De hunnit att smaka på valpfoder, även om det lockar inte så mycket i början. Mammas goda mjölk är fortfarande det bästa som finns!

Äntligen får de små också träffa resten av hundarna. De andra tikarna i flocken brukar vara mycket förtjusta och nyfikna på de nya familjemedlemmarna. Det luktas och knuffas en hel del, när alla skall få äran att hälsa de nya välkomna...

Och det är nu, käre valpköpare, som du får träffa din drömvalp, bli helt förälskad och får ta en massa kort medan du myser med valpen! Så småningom kurrar den ihop sig i din varma famn och somnar så gott... en stund att minnas för alltid!