Två sena utflykter med huset på hjul... senhöst 2017
Det är inte lätt att bo på Höglandet utan att längta efter ljudet av havsvågor som slår mot stranden. Visst, vi har gott om sjöar i regionen, men inget slår den utsikt man har när man besöker öst-, syd-, eller västkusten. Man t o m känner skillnaden i lungorna med den blåsiga, friska och saltiga kustluften.
Apelviken i Varberg har blivit lite av en höstfavorit för oss husbilskompisar :) . Vi har hittat en favoritplats på campingen, första raden mot stranden, där det inte finns andra husvagnar/husbilar. Tack vare just brist på grannar kan vi ställa oss på tvären, med bredsidan mot stranden. Fin utsiktspost att titta på bukten och dess många fantaster som - trots den sena årstiden - fortfarande nyttjar de friska vindarna på sina kiteboards. Kitesurfing, d v s surfning med hjälp av ett fallskärm verkar vara en stor sport i Varberg.
Med öppen dörr och varm fläkt i bilen kan vi njuta lite till innan vintern anländer med frost och snö.
Det finns många som vill dela på den fina V.I.P. platsen precis framför fläkten!
Vacker solnedgång vid Apelviken
Vi älskar havsnatur. Vart vi än är i Sverige så är det annorlunda natur och upplevelse av kusten.
Klippiga stränder, bevuxna med ett vindsargat buskage är riktigt fina att beskåda vid västkusten.
Om man inte lagt märke till Almis "kofta", så skulle man kanske tro att kortet blev taget mitt på sommaren. Stackars tant! Almi har börjat tappa mer och mer av sin päls på magen. Vi kollade vad det kunde bero på och än så länge kan man bara misstänka att det är en svit efter hennes senaste operation där man var tvungen att ta bort hennes livmoder efter inflamation. Nu har hon börjat också att äta nytt foder, så vi hoppas det hjälper. Oavsett hårmängden är hon lika rolig och vacker som vanligt!
Sommaren är snart här och då får vi se om det kommer att bli mer rörelse på den här stranden, för idag ägde vi den helt för oss själva
Livet i husbilen är trångt men mysigt
Nästa mål för våra höstutflykter blev Camping Evedal i Växjö. Ärligt talat borde vi veta om den långt innan. Vi har ju varit där flera gånger med barnen när vi bodde i Växjö i mitten av 90-talet, men det var bara Adam som hade så bra minne. Inte mycket till ursäkt för mig, men det har ju gått 21 år sedan vi var där senast och inte alla kan vi vara minnesgenier - eller hur?!!!
"Bästa vänner" Maya och Tessa (sarkasm med tanke på allt bråk emellanåt här hemma) delar solidariskt på V.I.P. platsen vid fläkten.... Dessa mopsar! De vet vad som är väsentligt i livet - ett torrt och varmt boende och en full matskål med smaskigt tilltugg.
Vårkänsla i mitten av november - tack Växjö för denna högst oväntade upplevelse!
Tyvär när vi kom hem, bjöd dagen därpå på första snö för säsongen, så vi får glömma våren för några månader framåt. Fast mirakel händer emellanåt, så vem vet. ;)