En stor kram till E-kullens sötnosar och deras duktiga mattar och hussar!
Vår mångartiga familj med djur och människor under samma tak, sakta börjar återgången till livet utan en valphage. Lilla Ines (Emma) blev sist att flytta ut. Det finns vissa fördelar att vara sist. Till en början blev Ines allas ögonsten för en dag. Hon fick leka med alla tanterna hur mycket hon ville. På kvällen fick hon sin mamma Tessa bara till sig själv... och det har aldrig hänt förut. Mamman och dottern sov tillsammans i valphagen, tätt ihop. Ines passade på att dia mammas mjölk för sista gången, helt utan konkurrens...och den chansen tog hon vara på. Tidigt på söndagmorgonen fick hon mat och sedan fick somna om i gammelmattes säng med resten av släkten utspridda över täcket. Hon är en underbar liten mopstjej och vi vet att hon kommer till en superfin familj som älskar henne och gör allt för att ge henne ett lyckligt liv. Därför känns det så rätt och tryggt att lämna över Ines och de andra småliven. Vi är så nöjda med våra köpare. Lycka till härliga gänget! Glöm inte att rapportera till centralen då o då. Vi ser fram emot att höra hur det går!
Ines hade hela stora flocken för sig själv och där trivdes hon prima!
Det var skillnad att rasta bara Ines mot en sexmannalag som det var innan. För att inge henne mod fick de stora följa med och heja på!
Mamma Tessa <3 vi ses snart igen!
Var inte ledsen lilla mamma<3, matte Sylwia hittade jättefina familjer som kommer att ta god hand om oss allihopa. Och glöm inte vad gammelhussen sade en gång: när Gud skapade mopsen var han på gott humör och sade: Din uppgift i livet blir att sprida glädje bland de tvåfotade vilsna själarna, du skall hela brustna hjärtan och bringa skratt till barn och vuxna med vänskap och kärlek. För att lyckas med ditt uppdrag får Du en gåva: ett glatt sinne och ett ansikte som alla tvåfotingar kommer att känna igen: platt, vänligt och så bekant!!!
Mamma o dotter
Ines kände direkt var tryggheten fanns - hos nya matten förstås! Så pass att hon inte ville vakna när det var dags att åka hem. Det kallar vi personkemi!
Sista kram och puss från mamma Tessa. Avskedet blev mycket känslosamt, men duktiga Tessa litar på oss och jag vet att, om hon kunde säga det på ren svenska, så skulle hon vara glad och tacksam att hennes små underverk får så fina familjer. Ha det så bra små mopsar och glöm inte att ringa o mejla ibland så vi får reda på hur mycket ni växt!